Asfalt,
som doftar sommar en gammal lekplats och tysta träd som står
och drömmer Vägar som ligger tomma en flyktig
längtan där bakom macken börjar skogen Nära
-och ändå långtifrån- hörs visan som sjöngs
en gång folkvisans djupa klang genom tiden, liv och möda Molnen
far och fälten vajar kärlek fanns, men fann ej vägen Bråte
och gamla redskap som sedan länge har tatts ur bruk och rostat sönder Visan
finns kvar i vinden nu som för alltid och vallmon lyser genom ängens
skira gräs |