Det sjunger. I träden, i vinden, i stadens alla rörelser – i mig. På denna min första skiva vill jag i första hand förmedla en stark livskänsla, poesi och samhörighet med naturen. Det är roligt att lyfta fram några vackra, sällan hörda låtar av Mingus, Kirk, Dameron och Brown jr. I mitt eget skrivande kommer musiken alltid först. Orden är lika viktiga, men har en längre resa. Jag har velat göra en sångplatta där också instrumentalisterna får blomma ut. De briljanta musikerna som bidragit med många fruktbara idéer är: Adam Forkelid – piano, Pär-Ola Landin – bas, Calle Rasmusson – trummor,perc, Johan Öijen – gitarr, Klas Toresson – sax och Anders Åstrand – marimba
recensioner nedan
| Lyssna på Bandcamp |  |
Texter
Ladda ner skivans texthäfte här.
Här kan du köpa skivan:
Söders skivbörs, Rosenlundsg. 12, Stockholm
S:t Pauls Bok och Pappershandel, Sankt Paulsg.24, Stockholm
eller köp den direkt av mig:
maila namn och adress till made(at)madeleineostlund.com
sätt in 150 kr på Nordea, 32162080095 och skivan kommer till dig
Recensioner
Lira musikmagasin nr 4 2006
”Det här är sångerskan Madeleine Östlunds debutskiva. Hon har skrivit både text och musik till de flesta av cd:ns spår, men
här finns också musik av Charles Mingus, Roland Kirk, Tadd Dameron och Oscar Brown Jr. Hon sjunger med en närhet och värme som gör den här skivan till ett lyssnaräventyr. Hennes egna texter bildar en naturlig enhet. Pianisten Adam Forkelid spelar långa melodiska linjer och lyfter fram även de små nyanserna i Madeleine Östlunds sång. Musiken har många ansikten och uttryck. Här blandas sväng, lyriskt vemod, som i den vackra Regn, regn, och blåaste blues som i Oscar Brown Jr:s When Malindy sings, med gungande tenorsaxspel av Klas Toresson. Skivan är mycket genomarbetad, men lekfullheten är inte bortglömd. Övriga som hörs är den lyhörde basisten Per-Ola Landin, Calle Rasmusson på trummor, Anders Åstrand på marimba och Johan Öijen på gitarr.”
Torbjörn Eckermann
Värmlands Folkblad (2006-04-28)
”En mycket bra debut
Kan det vara så att den som sjunger jazz aldrig är bättre än vad ackom-panjemanget medger?
Jag vet inte, men det här är i alla fall en mycket bra skiva, tack vare Madeleine Östlunds prestigelösa sätt att sjunga och det suveräna stöd hon får av de ackompanjerande musikerna, bland vilka märks Adam Forkelids långlinjiga piano, värmlänningen Johan Öijens blixtrande smakfulla gitarrspel och, vågar jag påstå, Anders Åstrands sensationella spel på marimban – det sistnämnda blir det där lilla extra som ger låtarna en underbar, viktlös kvalité. Låtarna är dels Östlunds egna, dels kräset valda covers på Mingus, Kirk, Oscar Brown Jr och Tadd Dameron.
Bra sjunget, urläckert spelat och med god variation. En utmärkt jazzskiva!”
Björn Stefansson
JAZZSPECIAL.DK (vår-07)
”…Östlund är en glimrende vokalist,synger rent, fraserar godt og har forbilledlig tekstudtale…..Isaer viser Damerons The Happy Heart, at Östlund har et potentiale som jazz-diva og det ska også fremhaeves, at de svensk-sprogede numre har deres egen sjael og krop.”
Ole Nimand
Hallandsposten (2006-05-12)
”Poetisk jazz
Det råder inte brist på svenska jazzsångerskor. Många håller också hög klass. Samtidigt kan man sakna vokalister med helt självständig riktning, röster som sticker ut. Madelaine Östlund har valt en ganska konventionell inriktning på sin albumdebut ”So it sings”. Hon rör sig gärna i en beprövad tradition. Några släta standardtolkningar handlar det dock inte om. Sju av de elva styckena bär hennes egen signatur, och i övrigt hörs rätt ospelade nummer av Charles Mingus, Roland Kirk och ett par andra. Bland medmusikerna märks Adam Forkelid,piano, och Johan Öijen, gitarr. Lika tydlig är Östlunds poetiska strävan, en sida som kommer fram i både text och musik. Det luftiga soundet öppnar rum för stämningsfulla bilder.”
Gert-Ove Fridlund
FaluKuriren (2006-05-05)
”…varav Kirks Waltz of the friends med hennes eget text är en av albumets definitiva toppar tillsammans med Tadd Damerons The Happy heart. Samspelet med medmusikanterna ger besked om samma musi-kaliska filosofi och här märks mest pianisten flitigt engagerade Adam Forkelid, Johan Öijen på gitarr och Klas Toresson, saxofon. Den sist-nämnde hörde jag för flera år sen i Sandvik Small Band (SBB:s juniorlag) och sedermera i Ulf Johanssons Werres-Mats Engströms storband i Uppsala och redan då visade han att han skulle låta höra talas om sig för sitt fina spel. Det finns ingen anledning att känna sig besviken över hans utveckling. En av de mera personliga svenska sångproduktionerna inom genren, men knappast något för den som redan har bestämt sig för att vocaljazz ska låta exakt som Ella F gjorde hos Chick Webb 1938.”
Bertil Danielsson
Dalademokraten (2006-07-22)
”JazzMadeleine Östlund debuterar med en riktigt fin CD. Fin egen musik och några bra låtar hämtade från bland annat Charlie Mingus och Roland Kirk. Madeleine Östlund har en bra jazzröst och också den där känslan som behövs för att det ska bli något. Adan Forkelid spelar ett fördömligt piano, Pär-Ola Landin är taktfast och känslig basist, Calle Rasmusson hanterar trummorna snyggt, Johan Öijen håller gitarren levande och Klas Toresson sticker in goda saxtoner Lägg så till Anders Åstrand med marimba, ett inte allför vanligt men mycket vackert instrument, och det blir både snygg och trevlig jazzmusik med lite annorlunda stuk. Madeleine Östlund har i den här sextetten fått en perfekt uppbackning som gör att hennes röst och stil kommer till sin rätt. Madeleine Östlund lär vi få höra mer av.”
Lennart Götesson
Linköpingsposten (2007-02-28)
”Udda låtval
Ännu en skånska, även om Madeleine Östlund tagit vägen över Island för att till slut hamna i Stockholm. Vad jag gillar speciellt med ”So it sings” (Jiiva Records) är det udda låtvalet. Inga säkra kort som standardlåtar utan kompositörer som Mingus, Roland Kirk, Tadd Dameron, Oscar Brown och en stor portion Madeleine Östlund. Kanske speglar sångsättet Madeleines personlighet; det är återhållsamt, men ändå öppet. Det är lockande och mystiskt porlande. Röstmässigt håller sig Madeleine inom ett snävt mellanregister. Ibland nästan talar hon (”A tale of horses”). Här finns inte det harmoniskt svävande och diffusa som återfinns bland många svenska sångerskor. Det är inte raffinerat och utstuderat…tack för det! ! Ett extra plus till Anders Åstrands marimbaspel, Adam Forkelids följsamma piano och Klas Toressons känsliga sax.”
Torbjörn Lyrhed